I höstas läste jag och Eva om ett stipendie som Malmö Högskola delade ut. 1000 kr var stipendiet på och man sökte genom att skicka in sin uppsats till en stipendiegrupp som utsåg bästa genus-, miljö- och etnicitetsuppsats.
Självklart skulle vi vara med och tävla i genusklassen!
Sagt och gjort, vi skickade in vårt bidrag och vann stipendiet. Vi var glada, inte så mycket över pengarna utan över den fina motivering vi fick (se tidigare bloggpost om stipendiet).
Häromdagen kom våra pengar. De 1000 kronorna hade då belagts med skatt och var nu nere i 700 kr. På lappen stod att pengarna gick att hämta ut på närmaste Nordeakontor.
Jag tog bilen in till Lund för att hämta ut pengarna och efter 10 minuter i kö (trots att jag kom precis när de öppnade) så får jag reda på att det kostar 35 kronor att lösa ut mina pengar…
Vårt stipendie på 1000 kronor är nu nere i 665 kr. Dela denna summa på två (eftersom jag och Eva skrev arbetet ihop så har vi också vunnit stipendiet ihop) så blir det 332,50 kronor kvar. Om vi tar med i beräkningen att jag körde 4 mil och parkerade bilen i Lund för att lösa ut pengarna så börjar summan krympa ner ännu mer.
Mycket väsen för ingenting helt enkelt.
Det var kul att få stipendiet för själva motiveringens skull, pengarna kändes mer som ett omständigt sätt att få ett par hundralappar.
Men äran – ÄRAN!
Mycket väsen för lite ull, sa kärringen som klippte grisen, skulle man också kunna säga!