Läste ett inlägg i Mymlans blogg om att rensa ut sånt som är onödigt. Om att prylarna äger människan.
Jag började fundera på vad jag själv har som är onödigt,och då menar jag mina egna saker, inte barnens pryttlar och inte Johans högar med datordelar 
. Jag kan inte komma på en enda onödig liten pryl. Ändå är jag en samlare.
Däremot har jag börjat samla mer organiserat det senaste året. Jag har köpt nya skåp, hyllor och lådor och allt har nu sin egna lilla plats. Men allt jag har är sånt jag vill äga och sånt jag använder.
De få prydnadsföremål som finns här är änglar. Det är mina skyddsänglar och de skulle jag aldrig kunna göra mig av med, de har en uppgift här hemma, precis som hustomten som sitter på takbjälken och den lilla husmusen som sitter på hallspegeln.
Jag har alltid undrat vilka saker det är som folk kastar ut när de rensar efter den här principen. Jag kan som sagt inte komma på en enda sak, ändå känner jag mig knappast ägd av mina saker, snarare ger de mig frihet till att göra vad jag vill, jag har allt vad jag behöver hemma för att fylla min fritid i flera år framöver.
