Flisans blogg

Jag är vilse. Jag sitter hemma i Esarp och är ändå helt vilse.

Under hela mitt vuxna liv har jag letat efter det jag verkligen VILL göra. Det jag brinner för och där jag känner ”flow”. Jag har gått ett helt gäng med utbildningar, jag har lärt mig väva och trycka på tyg, lärt mig tillskärning och design, lärt mig html och nätverk och nu senast har jag äntligen fått en yrkestitel; lärare och pedagog. Trots alla dessa utbildningar och snirkliga stigar så har jag ändå inte hittat hem.

Jag har haft fantastiskt roligt på vägen. Jag har njutit av varje utbildning och gått in för det med liv och lust. Såhär i efterhand när jag rannsakar mig själv så inser jag att det är utbildningarna jag gillat, jag har gillat att plugga. Under mina studier har jag fått utlopp för min nyfikenhet, för mitt kritiska tänkande och för min passion att diskutera och debattera. När jag väl nått målet och utbildningen är över så har det inte längre känts lika angeläget att arbeta med det jag pluggat till. Känslan för ”flow” har försvunnit.

Varför är det så? Vad är det som gör att jag inte kan (eller vågar) hitta hem?

Nu står jag här igen, som ett vilset litet får. Den här gången är vilsenheten uppblandad med en vanlig hederlig livskris, en 40-årskris. Mitt i livet – vart är jag på väg? Vad vill jag och vad är meningen med livet (ja, jag vet, det är 42!)?

Här står jag nu. Jag är lärare och förskollärare men jag vet inte om jag är redo att testa mina vingar som pedagog än. Det floppade ”drömjobbet” har gjort att mitt självförtroende som pedagog fick sig en rejäl törn. Jag har en önskan om ett lantisliv och någonstans i framtiden vet jag att Johan och jag kommer att driva eget företag…men det ligger i framtiden, någonstans långt bort.

Insikter brukar vara av godo. Jag hoppas att mina också är det och att det här är vad som behövs för att jag ska hitta hem.