Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Jag har, som ni säkert lagt märke till, önskat mig en liten häst i julklapp. Idag var jag ute på Sleipnirs Ängar och pratade avtal med Marie och Karin.
Nu är julklappen väldigt, väldigt nära. Om allt går som det ska med besiktningen av Doddi så kommer han att vara vår i början av november. Han kommer att gå i verksamheten halvtid och vara vår privata kelgris/ridkompis halvtid.
Jag är helt tokigt glad och samtidigt tokigt nervös. Varje gång jag ska göra något stort och nytt så kommer tvivlet fram…tänk om vi inte klarar det, tänk om vi vet för lite, tänk om vi inte har råd. Så var det när vi skaffade hund för 9 år sedan och vi ska inte tala om hur jag kände när jag insåg att jag var gravid med Loke 
Men både hund och barn har vi klarat så det borde inte vara något problem för oss att fixa ett husdjur till. Att Marie och Karin som har Sleipnirs Ängar är både kunniga och hjälpsamma gör mig lugn och trygg, de är guld värda och jag litar helt på deras kunskap och omdöme. Det känns fantastiskt skönt att dela Doddi med dem, det gör att vi vågar testa att vara hästägare.
Nu återstår det stora hålet i plånboken. Förutom själva köpsumman för hästen så tillkommer diverse utgifter för besiktning, sadel, träns och annat nödvändigt som behövs för att kunna använda hästen. Jag räknar kallt med att halvera vårt sparkapital under de närmaste månaderna – men det är inget som inte går att bygga upp igen och vad ska man med pengar till om man aldrig vågar använda dem.
Å, vad han är fin! Klart det kommer att gå bra med allting. ”Man växer med uppgiften” heter det ju. Och så kul med en häst som alla i familjen kan rida med en gång!