Smileys. De där fåniga små figurerna på sned som ska förstärka vad man skrivit. Först hatade jag dem, vägrade använda dem och tyckte att de var fula. Jag har dock fått lära mig att gilla dem. Det verkar på något sätt vara lättare att förstå vad jag skriver om jag lägger till de där små tecknen.
Frågan är om de är nödvändiga? Veckans experiment går ut på att ta reda på det? Frågan är om jag klarar att leva utan dem, om de bara kommer att slinka igenom av farten.
Det började med att Joakim Jardenberg skev ett blogginlägg om en smileyfri vecka. Mymlan hakade på, både privat och i Bloggvärldsbloggen. Johan försöker sig också på konststycket att leva en vecka utan smileys.
Fler som vågar hänga på?
