Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Min (eller egentligen är han hela familjens) islandshäst Doddi har haft lite problem med både trav och tölt under våren. Allt han har kunnat prestera har varit ”grisepass”. Pass är förvisso en gångart som islandshästar behärskar, men det ska fort, fort, fort och rids bara på korta sträckor. Den pass som Doddi har lagt sig till med är den långsamma och icke önskvärda varianten som också går under namnet ”grisepass”.
Han vintervilade fram till sportlovet och sen dess har jag jobbat stenhårt på att få honom att trava. Jag har tränat för Emelie Romland och jag har frågat alla jag sett i stallet om råd för hur jag ska göra för att få honom i form. Goa Susse har ställt upp och klämt och masserat honom och jag har longerat, ridit i backar och jobbat honom på banan.
NU har det lossnat! Idag travade han snällt runt varv efter varv. Inte ett grisepasssteg så långt ögat nådde.
Tänk vad glad man kan bli över en liten liten framgång. Nu ska det tränas ännu mer.
Han är redan världens bästa häst rent socialt. Så oerhört tålmodig när barnen borstar och meckar runt honom. Hundarna tittar han bara på och traskar sedan vidare utan att röra en min. Han är en familjehäst helt enkelt.
Nu ska det tränas ännu mer – till sommaren kommer vi att vara i topptrim….eller åtminstone en bit på väg.
