Idag har jag varit med om något hemskt. En av hästarna i stallet var så allvarligt skadad att han blev tvungen att avlivas.
Vid 10-tiden gick jag och Lisa B upp i hagen för att hämta våra hästar. Marie hade bett oss ta ner hästen eftersom en av ridgästerna i stallet sett att han hade ett sår och stod lite konstigt med ena benet. När Lisa B kommer fram till honom inser hon snabbt att det här inte bara är ett litet sår utan ser ut som ett benbrott.
Vi ringer ner till Marie som kommer upp och tittar. Jag ringer till ägaren. Det är det där samtalet man som hästägare bävar för. Ägaren befinner sig långt från oss och kan inte komma hit. Jag försöker lugna henne och inte ta ut sorgen i förskott.
Tur i oturen så var veterinär bokad för dagen för vaccinationer. Vi ber Susanne (veterinären) att komma så fort hon kan. Lisa och jag vaktar i hagen. Hästen står väldigt konstigt med benet, stödjer inte alls på det och har svårt att stå på de tre friska benen (mjölksyra av ansträngningen). Vi står i gassande sol och motar bort resten av flocken som vill komma och titta/vakta. Efter 1,5 timme kommer äntligen veterinären och sedan går det ganska snabbt. Veterinären kollar med djursjukhuset i Helsingborg, konsultererar en veterinär där. Djurambulansen kan inte köra upp i backen, hästen går inte att ta ner. Susanne konstaterar att det är radiusbenet som är helt av och då finns tyvärr inte mycket att göra. Först får hästen lugnande och morfin och sedan får han en spruta med gift.
Han ser fridfull och fin ut där han ligger i hagen. Skönt att han inte har ont längre. Under hela den här tiden har både jag och Lisa varit lugna och metodiska. Vi är bägge sådana som tar krissituationer bra, reaktionerna kommer i efterhand. Nu återstår problemet att hästen befinner sig högst uppe i en mycket kuperad hage och bilen som skulle hämta hästen kunde inte köra upp i backen. Vi lyckas köra upp en traktor i backen och få upp hästen (som nu är avlivad) på skopan och försiktigt köra den nerför backen igen.
Vi var många som hjälpte till under dagen. Efteråt fikade vi och pratade lite om vad som hänt. Det kändes bra att få prata av sig lite.
Ikväll går mina tankar till hästens ägare. Att vara långt bort och inte kunna göra något är hemskt. Att bli tvungen att ta såhär svåra beslut på distans är ännu värre. Overkligt.
Hästhimlen har blivit en liten bushäst rikare idag. Han lär sätta sprätt på stället där, full karriär var hans ledord.
