Nu har äntligen vår lilla Zelda installerat sig härhemma. Igår eftermiddag hämtade vi hem henne och allt har fungerat helt perfekt. Våra gamla hundar, Scarfi och Hedvig tog emot henne med svansviftningar och ömhet. Zelda sov hela första natten och idag busar hon och leker och verkar vara en väldigt trygg och lugn dam (utan att vara mesig).
Här kommer lite bilder från Zeldas första dygn i det Stenströmska hemmet:

Zelda och Hedvig möts.

Gammeltiken Scarfi är lite mer avvaktande men håller ett öga på allt som händer.

Freja, jag och Zelda myser i soffan.

Det är inte lätt att få med tre fyrbenta på samma bild. Jag övar.

Rosa tuggben är gott.

Zelda hittar korgen med leksaker.

Man blir trött av att busa.

Loke har haft det lite körigt i skolan. Det är på inget sätt så att han ligger efter eller inte förstår, det är en klipsk kille. Men Loke har lite problem med att komma igång, att komma ihåg vad som skulle göras härnäst och att koncentrera sig på det som inte är jättekul.
Visst tänker du, så är väl alla ungar. Men det här är lite mer än alla-ungar-dosen. Vi har haft det på känn ganska länge och nu har vi efter ett antal besök på BUP i Lund fått konstaterat att Loke har en lättare form av Autismspektrastörning. Han ligger i det spektra som förr kallades  Aspergers, numera ingår det i Autismspektrastörning under högfungerande autism. Det innebär att han är smal och intensiv i sina intressen och fokus. Att han har lättare för logik än för sociala regler och att det är svårt för honom att komma vidare när han stöter på ett problem (kan han inte tal nr 2 så är det stopp där, att gå till tal 3 finns inte i hans värld).

Att få en diagnos, även om det är en lättare form, kan vara både bra och dåligt. I Lokes fall tror jag att det är bra just nu. Men som läkaren på BUP sa idag, man kan också få sin diagnos bortplockad vid ett senare tillfälle om det är så att man ”vuxit ur” den. Det är alltså inte något man är för livet utan mer ett tillstånd som Loke befinner sig i just nu.

Nu väntar samtal med lärare och rektor för att se vilken hjälp som kan erbjudas Loke i skolan. Hemma gör vi som vi alltid gjort, Loke är ju världens bästa Loke med eller utan diagnos

Idag har vi varit och hälsat på Zelda i Vallåkra. 9 stycken bedårande söta Dansk/Svenska Gårdshundsvalpar fanns där. Vi pratade om när vi skulle hämta hem henne och det blev bestämt att det blir redan den 3/12. Wiii!!! Det är bara 2 veckor tills dess. Dax att börja städa och Zeldasäkra allt här hemma.
Det ska bli helt fantastiskt roligt. Längtar något enormt.

Efter två dagar med hög dramatik varvade vi ner med en högst odramatisk målardag i Esarp. Falu Rödfärg på gavelpanelen mot parkeringen. Förhoppningsvis hinner vi ta andra gaveln imorgon.

Idag har jag varit med om något hemskt. En av hästarna i stallet var så allvarligt skadad att han blev tvungen att avlivas.

Vid 10-tiden gick jag och Lisa B upp i hagen för att hämta våra hästar. Marie hade bett oss ta ner hästen eftersom en av ridgästerna i stallet sett att han hade ett sår och stod lite konstigt med ena benet. När Lisa B kommer fram till honom inser hon snabbt att det här inte bara är ett litet sår utan ser ut som ett benbrott.

Vi ringer ner till Marie som kommer upp och tittar. Jag ringer till ägaren. Det är det där samtalet man som hästägare bävar för. Ägaren befinner sig långt från oss och kan inte komma hit. Jag försöker lugna henne och inte ta ut sorgen i förskott.

Tur i oturen så var veterinär bokad för dagen för vaccinationer. Vi ber Susanne (veterinären) att komma så fort hon kan. Lisa och jag vaktar i hagen. Hästen står väldigt konstigt med benet, stödjer inte alls på det och har svårt att stå på de tre friska benen (mjölksyra av ansträngningen). Vi står i gassande sol och motar bort resten av flocken som vill komma och titta/vakta. Efter 1,5 timme kommer äntligen veterinären och sedan går det ganska snabbt. Veterinären kollar med djursjukhuset i Helsingborg, konsultererar en veterinär där. Djurambulansen kan inte köra upp i backen, hästen går inte att ta ner. Susanne konstaterar att det är radiusbenet som är helt av och då finns tyvärr inte mycket att göra. Först får hästen lugnande och morfin och sedan får han en spruta med gift.

Han ser fridfull och fin ut där han ligger i hagen. Skönt att han inte har ont längre. Under hela den här tiden har både jag och Lisa varit lugna och metodiska. Vi är bägge sådana som tar krissituationer bra, reaktionerna kommer i efterhand. Nu återstår problemet att hästen befinner sig högst uppe i en mycket kuperad hage och bilen som skulle hämta hästen kunde  inte köra upp i backen. Vi lyckas köra upp en traktor i backen och få upp hästen (som nu är avlivad) på skopan och försiktigt köra den nerför backen igen.

Vi var många som hjälpte till under dagen. Efteråt fikade vi och pratade lite om vad som hänt. Det kändes bra att få prata av sig lite.

Ikväll går mina tankar till hästens ägare. Att vara långt bort och inte kunna göra något är hemskt. Att bli tvungen att ta såhär svåra beslut på distans är ännu värre. Overkligt.

Hästhimlen har blivit en liten bushäst rikare idag. Han lär sätta sprätt på stället där, full karriär var hans ledord.