Just nu vill jag helst bara smocka till BoxerRobert så att det tjongar om det!
Så här omänskligt får fanimej inte ett företag vara!
Självklart är jag inte ensam om att reagera på det här:
Mymlan, Jonk, Hundratusen.com och Opassande har också bloggat om Boxers idiotiska handlande.
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Vara positivare. Sluta stressa. Sluta oroa mig. Släppa kontrollen. Ha roligt. Utmana mig själv. Uppmuntra mig själv. Uppmuntra andra. Berömma andra. Berömma mig själv. Våga mer. Fega mindre. Vara sann mot mig själv. Tro på min drivkraft. Tro på mina ideal. Våga vägra tumma på det jag tror på.
Imorgon ska jag skärpa mig…
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Nu börjar det kännas. Hösten är här. Vanligtvis brukar jag älska hösten, hur det luktar, kylan och till och med regnet.
I år känns det annorlunda. Ett väldigt sorgligt besked har gjort att de höstfärger jag vanligtvis älskar bara känns grå och dimmiga. En mycket god vän med det allra största hjärta jag mött, är väldigt sjuk. Väldigt, väldigt sjuk. Tankarna går till henne och hennes familj och jag önskar så att jag kunde göra något som förändrar allt…
Jag försöker träna hästen från marken och det går föralldel bra men jag saknar ridningen något rent infernaliskt. Det är en plåga att inte få hänga med ut i skogen, det är nu det är som allra allra bäst ridning.
Min eländiga hand tar också kraft. Den blir förvisso starkare men tyvärr inte rörligare. Det är tufft att jobba, det går inte att undvika att lyfta och bära hur gärna jag än vill. Vi har så många små att det känns ohållbart. Jag vet inte om jag kommer att orka,mentalt och fysiskt. Vissa dagar låser sig armbåge och axel, troligen till följd av felbelastning vid lyft.
Jag har fått en läkartid i november. Då ska handen röntgas och kontrolleras. Hoppas på någon typ av besked då, det är superjobbigt att inte veta om jag kan bli bra eller ej.
Återigen har tankar kring mitt yrkesval börjat snurra i mitt huvud. Är det här jag ska vara? Klarar jag av den otacksamma delen av arbetet? Vill jag vara 95% barnpassare och 5% pedagog? Vill jag lägga timtal av min fritid på att göra obetalt jobb? Vill jag bli kontrollerad istället för ledd av min arbetsledare? Vill jag bli bitter? Vill jag att min låga ska falna? Vill jag sänka mina ambitioner? Vill jag sluta tänka kritiskt? Vill jag jobba för att jag älskar mitt jobb eller för att jag älskar min lön?
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Det blev en assymetrisk kort variant och en ny rödare färg.
Känns ovant och skönt.
Puss till frisörskan som kom till undsättning. Utan henne hade jag haft någon typ av spontandreads i nacken. Tack, tack, tack för hjälpen!
Jag är toktrött på min nuvarande frisyr. Med lockigt hår blir också urvalet av frisyrer väldigt begränsat. Nu har jag letat och hittat ett gäng bilder som inspirerat mig. Jag vill ha det kort, dels för förändringens skull men också för att det är näst intill omöjligt att sköta ett axellångt lockigt hår med bruten hand.
Hjälp mig att välja!
Bilderna är lånade från wip-hairpoint på Flickr.
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Blandgodis.
