Midsommarhelgen har varit lugn och skön. Vi firade midsommarafton tillsammans med Esarps bygdelag med dans kring midsommarstången till dragspelsmusik.
Lördagen tillbringades på hemmaplan, barnen hade sina kompisar Patric och Emelie här och det blev både godis och glass och lite annat. För min del var näsdroppar dagens viktigaste ingrediens. Jag har blivit tokförkyld och försöker med alla medel se till att det inte blir bihåleinflammation av det hela. Stor överdosering av nässpray alltså.
Bild lånad från www.nasetsislandhastar.se Foto: Camilla Olofsson
På söndag är det Mors dag. Vi är inte de som firar detta med pompa och ståt i vanliga fall. Barnen brukar få botanisera i någon 10-kronorsbutik och köpa presenter till mig (och till Johan på Fars dag) för 40 kr. Mest en rolig grej, barnen får välja helt själv och det kan bli allt från ballonger till träslevar.
I år blir det lite mer. Freja ska på kalas hos sin kusin Moa i Vellinge och eftersom det är jättenära Näsets Islandshästar där Johan och jag rider så tänkte vi att vi kunde ta en ridtur medan vi väntade ut kalaset. Det visade sig att det inte var någon liten 1-2-timmarstur just på söndag, men väl en 3½-4-timmarstur till Skanör via gamla banvallen. En tur som går längs stranden vid Höllviken, över kanalen och sen längs banvallen ner till Skanör. Där blir det fika och sen hem igen.
Snälla svägerskan Cissi ställer upp som barnvakt även åt Loke under de här timmarna och Johan och jag får en skön dag på hästryggen. Lovar att ta med min iPhone på turen och fotografera från hästryggen.
Mormor gillar att sticka.
Mormor gillar vita kläder på små söta flickor.
Mormor får självklart sticka söta stickade tunikor och koftor till Freja i vitt.
Såhär söt och fin blev Freja i mormors senaste kreation. Tofflorna är också nya och väldigt viktiga och fina.
14 december hade vi Lokes 7-årskalas för släkten. Så här fina var barnen då.
Kalasglada barn = sockerhöga barn.
16 december fyllde Loke 7 år och skåne drabbades av ett jordskalv. Frågan är om Loke kommer minnas sitt nya Nintendo DS eller jordskalvet mest när han blir större.
23 december firar vi jul med Johans familj. I år var det julklappsleken istället för att ge varandra julklappar. Det gäller att få flest paket…som synes.
24 decmber. Julafton firas alltid hemma. I väntan på tomten.
Jag fick också julklappar minsann!
3 januari fyllde Freja 5 år. Här poserar hon framför sitt presentbord.
Idag har Johan och jag varit i Höllviken och ridit på Islandshäst. Jag har länge haft ett kärleksfullt förhållande till dessa fantastiska hästar och nu hoppades jag på att omvända Johan från en icke-ryttare till ryttare genom en prova-pår-tur på Näsets Islandshästar.
Det är cirka 15 år sedan jag red senast och även om jag var ganska duktig ryttare då så var jag ganska nervös idag…Jag hoppades att det skulle vara som att cykla, att man minns hur man gör när man väl är där, men helt säker var jag inte. Tänk om jag hade glömt allt och bara var som en stor säck potatis på hästryggen.
Men det var som att cykla!! 
I hjärnan rider jag fortfarande lika bra, men musklerna har inte jobbat på 15 år och att jag dessutom fött 2 barn under den här tiden som luckrat upp mitt bäcken och busat runt med mina ryggkotor, och det märktes. Man brukar få träningsvärk efter en aktivitet, sällan under tiden. Men idag kände jag av mina lårmuskler redan under ridturen…Men tjolahopp vad kul det var 
Och bäst av allt var att Johan också tyckte att det var kul. Så kul att vi nu har bestämt oss för att ta lektioner på islandshästar. Det är en dyr sport men vi lägger sällan ner pengar på oss själva (barnen däremot kan vi lägga ner förmögenheter på 
) så vi känner att vi är värda det här, även om det tar hårt på vårt sparkonto.
Nu återstår bara att se om det finns plats kvar på ridskolan eller om vi måste vänta till vårterminen.
Háfeti – som Johan red.
Funi – hästen jag red
Bilder lånade från http://www.nasetsislandshastar.se
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Familjen.
