och in traskade 2008 med raska kliv.
Först vill jag tacka våra helt underbara vänner Susse och Patrik (och såklart även Sixten och Enzo) för en superdupermysig, trevlig, kul och underhållande dag/kväll!!
Helt perfekt nyårsafton enligt mig. Lång promenad, god mat, god dryck, trevligt sällskap. Sen tv-spel, skratt och snacks – och så slutligen hela Lunds och Malmös fyrverkerier från vårt köksfönster 
.
2007 har varit ett hekiskt år, med både med och motgångar.
Tristaste beskedet var från en vän som är sjuk och tvingas gå igenom en stentuff behandling för andra gången 
– det bästa är samme väns goda humör, positiva drivkraft och vilja att umgås och få sina vänner att må bra. Jag känner få människor som henne, hon är ”one of a kind”.
Min största fasa under året har varit min mattekurs. Jag är just i färd med att lämna in min hemtenta och har kommit till insikt med att jag har låg självkänsla. Jag trodde inte att jag skulle klara matten men nu när jag gjort min hemtenta så inser jag att jag faktiskt är rätt bra . Mitt nyårslöfte till mig själv är att jobba med att tro mer på mig själv och sälja in mig själv bättre – lite mindre Jante helt enkelt.
Min största förhoppning detta året var barnens nya skola. Det började jättebra men under höstterminen har det blivit allt mer sprickor i fasaden och hela skolan är en organisatorisk katatstrof . Nu känns det inget bra alls och vi har börjat titta runt efter andra alternativ. Det känns inte kul att köra sina barn nästan 2 mil enkel resa för att de ska gå på en skola som är sådär halvbra (alternativt rätt kass…). Just nu lutar det åt Montessori i Staffanstorp. Jag är egenligen inte så överförtjust i Montessoripedagogiken men jag tror däremot att den passar Loke som handen i handsken. Nu har vi satt Cissi (Johans syster och motessorilärare) på att kolla upp skolan och nu efter nyår ska vi också höra av oss till dem och höra om det möjligen finns plats för våra barn där.
Årets insikt måste ha varit den om mina vänner…Efter en del händelser under hösten så har jag lärt mig att värdesätta ärighet och öppenhet på ett helt nytt sätt. Jag är nog ärligare mot mina vänner nu än innan (jag är inte särdeles svårläst och är inte den som håller tyst när är knöligt i relationer) och jag har insett att jag måste bli en gnutta mer synisk och inte tro på allt jag ser och hör, alla kör inte med lika öppna kort. Den insikten slog mig ganska hårt och krävde sitt offer. Jag är ändå glad att det blev som det blev, min naiva och blåögda bild av vänskap fick sig en tankeställare och nu är jag mer rädd om de vänner jag har och ännu mer kräsen när jag träffar nya .
Julen och mellandagarna har gått i vännernas tecken och vi har lyckats pricka in många (tyvärr inte alla) av våra vänner och snackat, lekt, festat och ätit med många goda vänner. Jag önskar att man hade tid att göra så oftare, det är helt galet att vänner kan göra en så glad och lycklig.
Tack goa vänner!
Loke har fyllt 6 år och om några dagar är det Frejas tur att fylla 4 år. Herregud, har det redan gått 4 år sen hon var en liten, liten bebis? Hon är oerhört lik min mamma till utseendet och ruskigt lik mig i humöret *hrmmm*. Hon är bland det envisaste jag mött och jag och Johan fnissar när hon får vredesutbrott över allt och inget. Hon skrattar och gråter omvartannat och hon kan bli så arg att hon biter sig själv i handen för att visa hur arg hon är. Sån var jag också, men jag har lärt mig att kontrollera mig och numera blir jag bara så arg inombords 
. Men det är kul att se hur humör kan gå i arv.
– med blad och allt. Helt galet!
