Idag har Johan och jag varit i Höllviken och ridit på Islandshäst. Jag har länge haft ett kärleksfullt förhållande till dessa fantastiska hästar och nu hoppades jag på att omvända Johan från en icke-ryttare till ryttare genom en prova-pår-tur på Näsets Islandshästar.
Det är cirka 15 år sedan jag red senast och även om jag var ganska duktig ryttare då så var jag ganska nervös idag…Jag hoppades att det skulle vara som att cykla, att man minns hur man gör när man väl är där, men helt säker var jag inte. Tänk om jag hade glömt allt och bara var som en stor säck potatis på hästryggen.
Men det var som att cykla!! 
I hjärnan rider jag fortfarande lika bra, men musklerna har inte jobbat på 15 år och att jag dessutom fött 2 barn under den här tiden som luckrat upp mitt bäcken och busat runt med mina ryggkotor, och det märktes. Man brukar få träningsvärk efter en aktivitet, sällan under tiden. Men idag kände jag av mina lårmuskler redan under ridturen…Men tjolahopp vad kul det var 
Och bäst av allt var att Johan också tyckte att det var kul. Så kul att vi nu har bestämt oss för att ta lektioner på islandshästar. Det är en dyr sport men vi lägger sällan ner pengar på oss själva (barnen däremot kan vi lägga ner förmögenheter på 
) så vi känner att vi är värda det här, även om det tar hårt på vårt sparkonto.
Nu återstår bara att se om det finns plats kvar på ridskolan eller om vi måste vänta till vårterminen.
Háfeti – som Johan red.
Funi – hästen jag red
Bilder lånade från http://www.nasetsislandshastar.se
– men det var också det enda jag har att klaga på 
