Idag hände en grej i skolan som fick mig att reagera starkt. En av grupperna tyckte inte att salen vi var i var tillräckligt mörk (vi hade filmanalys och det skulle visas film) och efter en hel del letande så hittade vår lärare en dramasal som vi kunde vara i. Dessa dramasalar har oljade trägolv och det finns mycket tydliga skyltar om att man ska ta av sig skorna.
Detta är för mig en självklarhet. Dels ska de som har drama där kunna använda golvet som arbetsyta och dels blir oljade trägolv snabbt väldigt fula om man går runt med skor med grus där.
Folk klev rakt in i lokalen utan att ta av skorna och när jag påpekade detta så tittade flera på mig som om jag var helt galen och försvarade sig med att lärare gick in där med skor på. Som om två fel gör ett rätt!
Det värsta var när jag tittade på dem och sa – och ni ska bli lärare!
Då upphov en tjej sin röst (hon verkar inte gilla mig från början men det här tog ändå priset) och sa – Ja, vi ska bli lärare, inte förskollärare!
VA! Vad skulle skillnaden vara i frågan om att respektera andras egendom eller regler som är satta för allmän trivsel?
Jag blev både arg och samtidigt väldigt ledsen att det är en så tydlig uppdelning mellan ”vi och dom” redan på högskolan. Det är sorgligt att det nu utbildas en lärarkår som cementerar den stora klyfta mellan förskolans och skolans lärare 
Jag är glad och stolt över att jag inte ska arbeta i skolan, jag vill inte tillhöra en yrkeskår som ser ner på sina medsystrar och medbröder på det sättet. Jag kommer att fortsätta att ta av mig skorna på oljade trägolv och jag kommer att fortsätta att ifrågasätta elever på högskolan som inte ens kan förhålla sig till skolans informella regler – hur ska de kunna lära ut värdegrunden till sina elever.
. Så på tisdag ska vi åka till förskolan och låta barnen vara med och aninmera. Frågan är om Maja håller tills tisdag…Jag har stoppat henne i en plastpåse så att hon ska hålla sig mjuk och fin, men det var inte helt lätt att få alla skarvar helt säkra. Med lite otur så blir det en splatterfilm om Maja, där armar och ben ryker all världens väg…
