Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)

Igår tänkte jag löslongera Doddi i rundcorallen. När jag kom ut i stallet så berättade Karin att hon tänkte ta med en grupp ut på vägarna mot Esarp. Kul, tänkte jag. Där har jag aldrig ridit. Jag hänger på!

Vi red längs Höje å på en gräsväg. Jättefint och väldigt lite insekter om man jämför med skogen. Efter ca 30 minuter skulle vi sakta av från tölt. Då tappar Doddi balansen helt och går ner på knä. Jag flyger av åt vänster och känner direkt att handleden är av. När jag tittar snett bakom mig så ser jag att Doddi går omkull helt men reser sig igen.

Snabbt sätter jag mig vid åkerkanten och försöker fixera handleden och koncentrera bort smärtan. Tur att jag fött barn och vet hur man ska anda sig genom smärta.

Karin skickar hem gruppen och blir kvar hos mig. Hon ringer Johan och ambulans. Efter ½timmes väntan kommer först en av ryttarna i jeep som kör mig till ambulansen. Jag kommer in i ambulansen och får ett lite bryskt bemötande av sköterskan där. Jag tror att hon missbedömde hur ont jag hade . Efter ett tag mjuknade hon och var jättetrevlig. Fick 2 omgångar morfin och en omgång muskelavslappnande och smärtan blev uthärdlig.

Väl inne på ortopedakuten fick jag mer morfin, blev röntgad, fick vänta och fick mer morfin. Herrejisses vad jag måste ha varit fullproppad av morfin.

Efter ett par timmar så fick jag lokalbedövning och de försökte dra benen på plats. AJ! Värsta smärta jag upplevt!
Sen var det röntgen igen för att konstatera att det måste opereras.

Så nu sitter jag här med handen i gips. Toksvullen och ganska smärtpåverkad. På måndag (alltså nästan en vecka efter själva frakturen) ska jag opereras. Sen får vi se hur det blir efter det. Gips ett antal veckor och sjukskrivning…jag börjar dessutom nytt jobb den 2 augusti.

Stort tack till alla som hjälpte mig! Allt från att ta hem Doddi, hämta mig i jeep till att visa vägen och såklart Karin som stannade kvar hos mig och viftade bort bromsar och tyckte synd om mig. Stort, stort tack! Utan er hjälp hade jag inte fixat det!

Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)

Johan tog den här väldigt talande bilden på Doddi idag när jag tvättade honom.

Jag tror att han tröttnade på att stå still för han verkade inte direkt ogilla själva tvätten.

För nästan en vecka sedan fyllde jag år. I lördags var det dax att fira!

Eftersom jag hellre umgås med mina vänner än får presenter av dem så var mitt kalas ett knytkalas där gästerna tog med maten. Fantastiskt koncept! Jag slapp hålla koll på en massa mat och fick äta mängder med dundergod mat och hann samtidigt prata med mina gäster (hann säkert inte med alla…förlåt om någon av er govänner känner att jag missade er).

En del gäster kunde inte låta bli att komma med presenter trots min uppmaning – Tack för alla fina saker! Och tack Susse för den fina och boken du skrivit om oss.

Här kommer ett gäng bilder från kvällen. Tack alla som var där och gjorde kvällen helt fantastisk! & ett speciellt tack till Heini, som inte kunde vara med men som skickade sin sambo att leverera en  helt fantastisk chokladtårta!

Cissi trodde jag önskade mig mat till hästen. NEJ, NEJ, Cissi – det var mat till FESTEN jag ville ha!

Kusinerna Moa och Freja

Våren har varit ovanligt bloggfattig i år. Det har varit full rulle hela våren och även om det hänt massor så har lusten inte att blogga inte riktigt infunnit sig.

Nu vill jag summera och det gör sig oftast bäst som en bildserie. Så, here we go:

Vårsolen värmer och det känns som om man bara vill gosa in hela känslan. Bäst är att lägga sig på rygg och gnugga in hela våren.

Som om det inte vore nog med solens värme så brann det en majbrasa i hagen utanför vårt köksfönster. Glada grannar, hundar, ungar och annat löst folk samlades i bondens hage.

Jag och Doddi var iväg på äventyr – i Blentarp. Vi red från Stubbarp till Blentarp för att prova ostar och vin med ett glatt gäng. Johan och Maries man Bill kom i bil och var med på själva provandet.

Såhär såg det ut en dag när jag skulle hämta min häst…Nej, de har inte blivit förgiftade – de solar!

Hedvig tror hon är en katt – ligger i solstrimman på köksstolen. Våren tar på krafterna även för en liten JRT.

Även resten av familjen behöver vila ut efter en hektisk vår. Johan, Freja och Hedvig pustar ut efter en röjardag i trädgården.

Såhär vackert är det vid ”vårt” stall. Raps och regnbåge – skön kombo.

Sötaste Freja har pysslat till mamma!

Finaste Loke ser lurig ut. Han har varit svårfångad på foto den här våren.

Ridtur i skogen på våren. Varm häst, knarrande läder och så grönt, grönt, grönt så att det nästan gör ont i ögonen.

Rhododendronbusken mitt ute i skogen är ENORM. Den har en gång i tiden tillhört Björnstorps slottspark. Nu är den vildvuxen och oerhört vacker där den står mitt ute i skogen.  Här med ett glatt gäng ridkompisar framför.

Sen har det såklart hänt en hel del som inte fångats på bild (ellerr åtminstone inte bland mina flickrbilder).