Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Min (eller egentligen är han hela familjens) islandshäst Doddi har haft lite problem med både trav och tölt under våren. Allt han har kunnat prestera har varit ”grisepass”. Pass är förvisso en gångart som islandshästar behärskar, men det ska fort, fort, fort och rids bara på korta sträckor. Den pass som Doddi har lagt sig till med är den långsamma och icke önskvärda varianten som också går under namnet ”grisepass”.
Han vintervilade fram till sportlovet och sen dess har jag jobbat stenhårt på att få honom att trava. Jag har tränat för Emelie Romland och jag har frågat alla jag sett i stallet om råd för hur jag ska göra för att få honom i form. Goa Susse har ställt upp och klämt och masserat honom och jag har longerat, ridit i backar och jobbat honom på banan.
NU har det lossnat! Idag travade han snällt runt varv efter varv. Inte ett grisepasssteg så långt ögat nådde.
Tänk vad glad man kan bli över en liten liten framgång. Nu ska det tränas ännu mer.
Han är redan världens bästa häst rent socialt. Så oerhört tålmodig när barnen borstar och meckar runt honom. Hundarna tittar han bara på och traskar sedan vidare utan att röra en min. Han är en familjehäst helt enkelt.
Nu ska det tränas ännu mer – till sommaren kommer vi att vara i topptrim….eller åtminstone en bit på väg.
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Den isländska vulkanen Eyjafjallajökull spyr ut aska och hela världen lamslås.
Nu kommer domedagsartiklarna i kvällspressen om att ”vi får det som på 60-talet”. Vi kommer inte kunna få rosor, ananas och citrongräs eftersom detta är varor som fraktas med flyg.
Jaha? Vari ligger problemet? Då får vi väl återupptäcka våra egna inhemska produkter igen och kanske (förhoppningsvis) komma på att vi inte behöver alla exotiska produkter och varor.
Min förhoppning är att Eyjafjallajökull ska föra något gott med sig. Kanske blir det ett uppsving för samåkning, buss och tågtrafik. Kanske blir folk lite mer retriktiva med sitt resande när det innebär större osäkerhet för att komma hem.
Jag tror inte att det är av ondo att det rensas ut bland flygbolagen – om det finns färre flygbolag så kanske folk lär sig att semestra på annat sätt än i Thailand.
Jag följer läget på Island med spänning. Det är både skrämmande och vackert på samma gång. Det verkligt läskiga är när askan når marken. Vad händer med människor och djur som andas in askan? Men sålänge den håller sig i luften så är det ett vackert skådespel.
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Det här är nog det mest romantiska fotot på mig och Johan sedan
vårt bröllopskort för 10 år sedan.
Vi är troligtvis Skånes minst romantiska människor. Men för tusan – är det en kärleksdag så är det.
Johan har också rapporterat om dagen här.
Har även pussat på hästar, hundar, goda vänner och små barn.
Puss på er!
Jag bloggar aldrig (eller iaf väldigt sällan) politiskt.
Det har aldrig blivit så bara.
Idag är det dax att ändra på det!
Monas lilla röda sticker i ögonen på folk tydligen.
Min goda vän Åsiktskanonen har uttryckt vad jag tycker/känner väldigt väl.
Hyckleri var ordet sa Bull!
1 december blev Doddi vår. Han står kvar i Stubbarp där han bott sedan tidigare och han kommer att gå halvtid som verksamhetshäst och halvtid som vår egen lilla kelgris/ridhäst. En perfekt lösning både tidsmässigt och ekonomiskt. Dessutom är det en oerhörd trygghet att ha honom hos folk som känner honom sedan innan och som är generösa med sin kunskap. Stort tack till Karin och Marie på Sleipnirs Ängar för all hjälp med stort och smått! Ni är guld värda!
Vintern kom till skåne och Doddi och hans kompisar stormtrivs med kylan.
Luciatåg på Sleipnirsängar den 13/12. Doddi var tomte och jag var tärna.
Stubbarps Gård sedd från en av hagarna.
Snöiga hästar 20/12
