Igår missade jag att blogga och därmed har jag också diskvalificerat mig i #blogg100. Men anledningen till min missade blogg är 1000 gånger viktigare än en bloggutmaning.
En av mina bästa vänner är sjuk. Han har slutat äta, dricker inget och han andas som om han just sprungit snabbt. Det gör ont i hjärtat att se sin vän må dåligt. Att inte kunna göra något.
Allt började i söndags. Han stod ute i hagen och såg blöt och ynklig ut. Jag tog in honom och lade på täcken så att han skulle torka upp. På måndagen var han fortarande hängig och hade lite förhöjd temp och andades lite för snabbt.
I måndags hade jag distriktsveterinären ute och han fick vitamininjektion och lite kramplösande. Vaga symptom men helt klart att han mådde dåligt. Märkligt nog tog inte veterinären blodprov eller gav dropp. Såhär i efterhand känns det väldigt märkligt.
På tisdagen blev han sämre. På kvällen ville han bara ligga ner med huvudet rakt ner i spånen. Distriktsveterinären kom igen (en ny och bättre den här gången) och hon var märkbart oroad över hans tillstånd. Hon misstänkte bukhålsinflammation och det är oerhört allvarligt. Lite drygt 50% chans att klara det.
Att ta prov som visar om det är bukhålsinflammation är inget som fältveterinären gör utan nu måste vi in till djursjukhuset. Närmaste djursjukhus som tar hästar är Helsingborg. Klockan är närmare 10 på kvällen på tisdagen och nu ska jag få ihop att frakta min häst från Genarp till Helsingborg.
Härliga fantastiska vänner i stallet! Inom 20 minuter hade Malin slängt sig iväg till stallet, bytt bil, hämtat släpet och stod redo att köra mig och min häst till Helsingborg.
Vi kör iväg och precis vid Helsingborg ser vi blåljus på motorvägen. Är det andra sidan? Olycka? Nej, det är på vår sida och nej, det är en kontroll. När vi kommer närmare så ser vi att det är TULLKONTROLL!!
Malin sticker ut huvudet genom rutan och säger till tullkillen att vi har en sjuk häst i släpet och att vi behöver komma till djursjukhuset snabbt. Vi blir förbisläppta utan frågor.
Uppe på sjukhuset blir Doddi undersökt och får dropp. De tar ett jourblodprov och försöker ta ett prov på bukvätskan men misslyckas, det kommer bukfett i provröret. Han har lite för mycket fett under magen helt enkelt. Han är inte tjock men han är islänning och gjord för att klara tuffa förhållanden. Klart att han ligger inne med lite bukfett.
Efter 1-1,5 timme på sjukhuset så lämnade vi honom där och 01.30 var jag hemma i Esarp igen.
Idag har det varit en nervös väntan. Klockan 16 idag ringde veterinären.
Han mår bättre!
Han äter och dricker själv och han får ingen medicin alls. De behåller honom för observation under natten och hoppas kunna ta bukvätskeprovet i morgon. Blodprov visar att han har någon typ av infektion, frågan är vad?
Nu är det bara att vänta till imorgon eftermiddag och hoppas att jag får ett positivt samtal från veterinären då.
Min vän är sjuk men han får bästa vården han kan få i Helsingborg. Jag hoppas att han snart får komma hem till Åbron, vi saknar honom där.
Doddi och jag tackar alla som hjälpt till och stöttat när det är tufft. Nu ska vi bara plocka hem den lilla raggsockan också. Återkommer med rapport imorgon.
.
