Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Vara positivare. Sluta stressa. Sluta oroa mig. Släppa kontrollen. Ha roligt. Utmana mig själv. Uppmuntra mig själv. Uppmuntra andra. Berömma andra. Berömma mig själv. Våga mer. Fega mindre. Vara sann mot mig själv. Tro på min drivkraft. Tro på mina ideal. Våga vägra tumma på det jag tror på.
Imorgon ska jag skärpa mig…
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Nu börjar det kännas. Hösten är här. Vanligtvis brukar jag älska hösten, hur det luktar, kylan och till och med regnet.
I år känns det annorlunda. Ett väldigt sorgligt besked har gjort att de höstfärger jag vanligtvis älskar bara känns grå och dimmiga. En mycket god vän med det allra största hjärta jag mött, är väldigt sjuk. Väldigt, väldigt sjuk. Tankarna går till henne och hennes familj och jag önskar så att jag kunde göra något som förändrar allt…
Jag försöker träna hästen från marken och det går föralldel bra men jag saknar ridningen något rent infernaliskt. Det är en plåga att inte få hänga med ut i skogen, det är nu det är som allra allra bäst ridning.
Min eländiga hand tar också kraft. Den blir förvisso starkare men tyvärr inte rörligare. Det är tufft att jobba, det går inte att undvika att lyfta och bära hur gärna jag än vill. Vi har så många små att det känns ohållbart. Jag vet inte om jag kommer att orka,mentalt och fysiskt. Vissa dagar låser sig armbåge och axel, troligen till följd av felbelastning vid lyft.
Jag har fått en läkartid i november. Då ska handen röntgas och kontrolleras. Hoppas på någon typ av besked då, det är superjobbigt att inte veta om jag kan bli bra eller ej.
Återigen har tankar kring mitt yrkesval börjat snurra i mitt huvud. Är det här jag ska vara? Klarar jag av den otacksamma delen av arbetet? Vill jag vara 95% barnpassare och 5% pedagog? Vill jag lägga timtal av min fritid på att göra obetalt jobb? Vill jag bli kontrollerad istället för ledd av min arbetsledare? Vill jag bli bitter? Vill jag att min låga ska falna? Vill jag sänka mina ambitioner? Vill jag sluta tänka kritiskt? Vill jag jobba för att jag älskar mitt jobb eller för att jag älskar min lön?
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Det blev en assymetrisk kort variant och en ny rödare färg.
Känns ovant och skönt.
Puss till frisörskan som kom till undsättning. Utan henne hade jag haft någon typ av spontandreads i nacken. Tack, tack, tack för hjälpen!
Jag är toktrött på min nuvarande frisyr. Med lockigt hår blir också urvalet av frisyrer väldigt begränsat. Nu har jag letat och hittat ett gäng bilder som inspirerat mig. Jag vill ha det kort, dels för förändringens skull men också för att det är näst intill omöjligt att sköta ett axellångt lockigt hår med bruten hand.
Hjälp mig att välja!
Bilderna är lånade från wip-hairpoint på Flickr.
Se bilden i fler storlekar genom att klicka här (länk till Flickr)
Sist jag skrev hade jag precis brutit handleden. Det var den 20 juli.
Nu, en månad senare är handen opererad och jag är mitt uppe i rehabiliteringen av handen.
Det lär bli en långdragen historia den här handen. Runt 4 månader lär det ta innan jag kan räkna med att handen ska fungera normalt. Det är inte ens säkert att jag får tillbaka full rörlighet i handleden.
26/7 blev jag opererad. Platta, skruvar och konstgjort ben. Jag var vaken under op och kunde via en tv-skärm se att den där plattan påminde om en harv.
Tanken var att jag skulle åka hem samma dag men jag hade såpass ont och var så svullen att jag fick stanna över natten. Delade rum med tre pensionärer som bytt höftled. Reservdelsfolket helt enkelt.
Jag hade så ont att jag grät mig genom hela natten. Detta trots att de stoppade i mig så mycket morfin att jag knappt kunde gå rakt.
Dagen efter kom jag hem och två veckor senare blev jag av med stygn och gips/skena. Det har varit en tuff tid med mycket smärta och många värktabletter.
Den 2/8 började jag dessutom på nytt jobb. Jag pratade med chefen och mina goa kollegor om hur vi skulle lösa det hela. Eftersom det är en förskola så är det ett jobb med ganska många tunga lyft vilket är helt omöjligt för mig i dagsläget. Nu ställer Åsa och Sigrid (kollegorna) upp och tar de tunga lyften och jag kan få vara med på nya förskolan på nya jobbet trots bruten hand. Det har gått över förväntan. Visst är jag snortrött och har ont,men det är det värt 
Det största problemet just nu är att svullnaden i mina fingrar inte vill ge med sig. Bara att träna vidare och hoppas att det ger sig. Till jul ska jag vara frisk!
